I dagens Metro läser jag om en larmrapport som säger att två barn vräks från sina hem – varje dag. Barnombudsmannen, Fredrik Malmberg, tror att situationen kommer att bli värre under 2009 på grund av lågkonjunkturen och arbetslösheten. Jag läser vidare och håller med om att kommunerna som informeras inför avhysningar måste bli bättre på att ge utsatta barn skydd. Men i slutet av artikeln förvånas jag av en politikers uttalande.  Jag tänker inte ge mig in i den politiska diskussionen men fokus i den här fråga måste väl ändå vara barnets bästa! Undersök hela kedjan och se var bristerna finns och jobba sen med dem.

När jag sen läser kommentarerna förvånas jag än en gång, vad är det för nivån på dessa? Jag förstår inte behovet av att skämta på de här barnens bekostnad. En relevant kommentar är däremot ”Det talas aldrig om VAR alla dessa barn/familjer tar vägen? De kan väl inte bo på gatan?” Jo, det gör en hel del barn, men det pratas inte ofta om dem. Det som är viktigt är ju vad vi ska göra för att hjälpa dessa barn. 1990 ratificerade Sverige Barnkonventionen (om barns rättigheter), det betyder att vi i Sverige har bestämt oss för att förverkliga den.  Av 54 artiklar i konventionen brukar man säga att artikel 2,3, 6 och 12 är huvudprinciper.

• Artikel 2: Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
• Artikel 3: Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid åtgärder som rör barnet, vad som är barnets bästa avgörs i varje enskilt fall.
• Artikel 6: Varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas.
• Artikel 12: Barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne.

Upp till bevis Sverige!

Bra länkar: Rädda Barnen, Rädda Barnens sida för dig som är ung, Barnombudsmannen, Bris, Röda Sidorna, Barnkonventionen - lättläst version,  Barnkonventionen - hela texten.